När jag har tid....

När jag har tid....

Sportlov

RoligtPosted by Eva Gustafsson Sat, March 03, 2018 17:06:26

Då har vi landat igen i lägenheten, och jobbat en vecka. Jag har blandade känslor sa Bäzta. Bättre säng, större utrymme att busa på men inte lika sköna promenader.

Gillar sin husvagn men det var lite kallt att ligga i förtältet i -15 så hon fick allt vackert vara inne med oss. Tobbe stackarn vart ju risig innan, även om han inte hade feber direkt så var luftrören så illa att det inte gick att åka halv-Vasan som tänktsmiley. Men JAG var frisk. Och jag åkte. Men inte halv-Vasansmiley. Denna helg orkade vi inte åka på fredagkvällen, utan packade allt som gick att packas på fredagen. Lördag morgon kom vi iväg 30 min tidigare än planerat eftersom Bäzta inte alls tänkte gå någon morgonpromenad när bilen var packad och husse sprang fram och tillbaka. Kissrunda hade hon klarat av redan och det är en dam som mycket tydligt talar om vad hon vill. Nu passade det oss att tillgodose hennes valsmiley. Vilken tur att vi inte åkte som vanligt. För denna gång hade det blivit miss på elpåslaget så när vi kommer upp runt lunch så är inte elen påsmiley. Vi har fått en ursäkt, förklaring och kommer få en kompensation. Nå, på med el, gasolvärme och efter ett tag gick det att vara inne igen. Bäzta och jag passade på att gå en prommis under tiden.

Sen på med skidorna. Inte Tobbe, han fick vila och ha tråkigt. Det var riktigt fina spår, vissa mer översnöadesmiley. Mycket djur i skogarna, inte bara skidspår

På söndagen drog jag också iväg, 8.8 km och jätteskönt kalasväder

Nu skulle vi då varit i Mora på söndagen för att lämna in Tobbes skidor på vallning och hämtat hans nummerlapp. Han var sugen men kände sig inte riktigt bra. På radion meddelades att det skett ett dödsfall under öppet spår (tror jag det var). Någon åkare hade fått hjärtstopp. Tror det var det avgörande för Tobbe. Han insåg att han omöjligt skulle kunna ta det lugnt om han åker, utan det skulle bli tävling när han står på startlinjen, så klart. Detta tror jag var på söndagen redan. Han lyckades sälja sin startplats och vi funderade på att åka och titta i alla fall.
Måndagens väder ändrade våra planer. Flera avåkningar och snöyra överallt. Frånsett hundpromenader och besök till servicehuset satt vi i vagnen och tittade på tv och löste korsord.

Tisdagen bjöd på likadant väder och det var lite plåster på såren för Tobbe, att det i alla fall inte var bra väder. Samtidigt som vi givetvis tyckte synd om dem som faktiskt åkte i snöstormen. På kvällen avtog snöandet och jag tog skidor och pannlyse på tur och Tobbe gick med Bäzta. Nu hade det blåst ner skräp i spåret men det gick att åka. Om man var duktig. Jag är inte det så jag passade på att ta lite fallträning och landa mjuktsmiley. Det måste man också lära sig, HUR man ska ramla. Mycket nysnö gjorde att jag föll mjukt.
Onsdagen tror jag det var som Tobbe kunde följa med en liten tur. Fortfarande mycket småkvistar men jag började lära mig att viktfördela och fick bara fallträna 1 gång. Skidturen avslutades genom att förvandla mig till en gräddbakelse. Vi hade åkt och jag höll på att öva på att ha längre glid på ett ben innan jag sätter ner andra foten. Det var mycket skräp, och jag kände att jag inte orkade ett helt varv till. Men en del var rätt rent.
- Tobbe vart kommer man om man tar höger här? Är det ner i jättebacken mot stadion?
-Jag kan åka och kolla, och upp till spårstarten medan du väntar.
Jag åkte fram dit och vände. Kallt var det så man vill inte vara stilla. Åkte tillbaka men ingen Tobbe. Hm... Det kanske var flackt så att han väntar där nere. Börjar åka ner men inser att det liksom fortsätter nerför och får lätt panik eftersom jag verkligen inte orkar med någon backe. Och jag vill inte ploga sönder fina spåret. Men om jag liksom viker ner mig åt vänster som en fällkniv så står ju fötterna kvar men jag bromsar med kroppen. Till handling. Upptäcker då hur djup snön faktiskt är då handen inte får motstånd utan armen sjunker ner och ansiktet i snön. Svordomar? Nej, skratt. Jag skrattade så tårarna rann medan jag kravlade mig ur spåret utan att göra mer åverkan än nödvändigt. Därefter kom jag att tänka på att jag måste sett ut som att någon kastat en gräddbakelse i ansiktet på mig. Torkade av mig för det var iskallt. SEN kom Tobbe och undrade vad jag sysslade med. Han hade missat allt kul. Och ja, det var en stor backe...

Bäzta då? Vad har hon fått ut av lovet? Jo. Jag skulle inte låta henne inte få göra nåt, såklart. Vi har gått fina gula promenadspåret innan jag åkte skidor.

Hon kan gå okopplad men väljer att gå mig i hasorna så att springa fritt skippar hon. Äta pinnar är hennes grej. Inte bära som man ser en del hundar gör, utan allt ska flisas. Hon är vårsmileyflismaskin! Sen har vi gått rundor i kvarteret och kvällspromenaderna har vi också en 4 km runda vi går. Inne är det vila eller käka älghudsben, mumma men de går åt fort.

Väl hemma igår var vår runda fin här också i vinterskrud.


Nej Bäzta, vi ska inte gå ner på isen....














Och hur tänkte du nu?

RoligtPosted by Eva Gustafsson Sat, January 27, 2018 16:03:51

Vi går in på stigen här, där jag brukar gå. Det är inte lika halt och då slipper vi bilar. -Och HUR tänkte du nu?

-Testa Bäztas problemlösning, svarade jag. Och den kunde hon bra!

Hon var skitlycklig när de gick ner på andra sidan, själv gick jag utmed kanten... Väl tillbaka en timma senare gick vi genom campingen förbi platsen vi stod på förra vintern.

Efter promenaden var det dags för våfflor

Vi hade även hunnit med att se ungdomarnas skidtävlingar. Drog iväg ett motljuskort utan att ha en aning om hur det skulle se ut... Inte så tokigt tycker jag!

Allt för oss, vore kul med en kommentar...om någon läser. Bestämde mig för att behålla denna men har skurit ner den lite, hemsidan. Lagom stor för det jag använder.



Årskrönika

VadPosted by Eva Gustafsson Tue, January 09, 2018 15:41:20

Nu vet jag inte riktigt var jag ska börja. Läste igenom senaste och insåg att jag ju är fruktansvärt inaktiv här. Men det är ju så, för det är Bäztas sida och vi har ju inte tränat o tävlat massor direkt. Det vi dock faktiskt har gjort 2016 som jag nog aldrig skrev om, är att vi äntligen fick till vårt rallydiplom i nybörjarklass. Och HUR svårt kan det vara undrar någon. Undrar många, även jag själv. Jo. När vi är som bäst båda två samma dag så kan vi faktiskt slå rätt bra poäng. Tyvärr så är vi båda ganska störningskänsliga. Vi gjorde två banor på Rottweilerklubben där det var jätterörigt men domarna löste det åt oss tävlande genom att dela upp det på ett sätt som det fungerade på. Denna dag tog vi det. 97 poäng på andra rundan och därmed ÄNTLIGEN uppflyttad till fortsättningsklassen. Om inte jag gjort felövning så hade vi haft 97 p på båda rundorna men människan sjabblade bort 30p smiley

Vi har gått kurs för Linda Pentiilää i våras med uppföljning nu i november och dessförinnan gått en kurs i mästarklass för Cattis Sandin på Nacka så det ska vi nog lösa! Tyckte jag. Debuten i fortsättningsklassen ledde till störningsträningsövningar med Cilla. Vet inte vem som egentligen behöver de bäst- jag eller Bäzta. Lika mycket troligtvis...

Under sommarhalvåret har vi varit i Tiveden och jag har ridit islandshäst. Detta kommer jag absolut att göra om! Ska försöka lägga in bilder i galleriet.

Därefter var vi i småland och sen i Österlen innan vi rullade hemåt igen. Nu får ni vrida på huvudet, eller datorerna

Sprang lös där ibland när vi kollat att vi var själva. Sprang fram men tvärvände när vågorna anföll henne och morrade åt henne. Det var inte så lugnt som det såg ut! Och hon är inte modigaste rottweilern heller....smiley

På Glimmingehus...Någon fick en vindmarkering och ville hoppa in men det var ett galler där...

Vi har haft husvagnen på Södersved, Ingarö havscamping och tänker oss stå där även i sommar om vi inte hittar något nytt hus som vi vill ha.

Strandhäng med matte och husse...Fast på två olika ställen...

Under hösten har vi alltså gått kurs och lärt oss massa nya moment i rally. Bäzta och jag hade ju inte startat i fortsättning ens så vi hade ju skyltar till 3 klasser att lära oss. Under tiden har hon haft fortsatt lite hältor och värre humör periodvis än innan som jag också tagit upp med Ullis och bett om hjälp med. Tycker inte vi gjort annat än varit hos vet med min lilla olycksfågel men en ordentlig smärtutredning har vi startat. Det blev väl akut också då hon en morgon inte kunde resa sig ens. In till djurakuten. Vi hade innan också varit hos hjärtspecialist då vet hört dubbla hjärtslag. Hon hittade också enstaka när Bäzta fått gå med mätare på sig ett dygn. Dessvärre var det inte någon större värme den dagen men vi försökte verkligen utsätta henne för saker så hon skulle hitta om de t fanns nåt.

Ingen fara dock, som tur är ändå. NU dags då för att kolla annat. Efter mycket om och men fick vi äntligen komma till Ole och han röntgade igenom ordentligt och Bäzta har L7S1 och spondylos liksom Asta hade, men även små förändringar i kotorna högre upp. Inte kraftiga men tillräckligt för att kunna besvära henne. Därefter tog jag beslutet att tävlingspensionera henne helt och hållet. Helgen med Linda fungerade inte heller då hon hade ont. Vi hade tre starter inplanerade veckan efter men struntade i dem. Hon är gladare av att bara få vara och göra det hon kan. Momenten har vi ju och kör det hon fysiskt klarar av under våra promenader.

Nu i vinter är vi på Mellsta camping när vi har möjlighet, och sist hade vi snö så på våra promenader tränar vi även lite bevakning och det finns HUR många ofrivilliga och omedvetna figuranter som helst!

Bilden som skulle varit inlagd var för stor så det fick bli denna istället. En ytterst frivillig figurant. Husse!
Fler bilder kommer att läggas in i album också.

Bäzta blir ju liksom vi, inte yngre. Hon har varit en liten olycksfågel, och tänker inte riktigt. I söndags kastar hon sig bakom mig för att hämta en bandyboll och halkar på en isfläck. Blev tvärhalt. Lite rimadyl (igen) och vila. Idag tar hon ett språng in i buskarna för att få fart på en stackars koltrastsmiley. Hon hade vilat klart tyckte hon, och hade tråkigt. Nå, det gick bra. Jag hoppas att jag får ha henne kvar här på jorden även detta år och att vi själva får vara kvar också för den delen.... och skriva en ny nyårsblogg 2019.

GOTT 2018 Önskar vi....och Bäzta också men bilden är från nyårsafton i husvagnen och hon var upptagen...










Jobbigt kvartal

VadPosted by Eva Gustafsson Sun, March 12, 2017 19:48:50
Första kvartalet har varit tungt. Jag var ju sjuk i december, rätt många veckor...Nu i slutet februari var det dags igen. Gick hem en fredag och hade närmare 39 graders feber, även Tobbe vart dålig på söndagen.

Fredagen på sportlovet var jag inte sjuk utan kompade och hade bokat veterinärtid för koll angående svampen. Nu hade hennes proteinvärden gått ner till normalasmiley
Nu är vi i alla fall igång igen. Känns skönt. I går gick jag och Jojo ut en hyfsad långrunda vid motionsspåret i Björknäs. 7.4 km landade vi på. Strålande sol och mycket snö hade smält bort men fortfarande ganska halt på sina ställen där solen inte ligger på.
I morse efter promenaden bakade jag två brödlimpor sen gick Tobbe och jag en runda med Bäzta i Nyckelviken. Mycket mer is där än vid Björknäs. Kom upp på ett berg där vi drack kaffe och ringde ett facetime samtal till syrran och Sten nere i Tourette.


Nu ser jag mest fram emot att få packa ner vinterkläderna och kunna byta kängor och Icebugs mot lågskor och gympadojor. Vi fick dra ner Bäztas matranson då vi inte gick lika långa promenader men nu kan hon få mer käk igen.

I Wasas skidspår

TräningPosted by Eva Gustafsson Sat, February 04, 2017 22:03:15

Nu var det typ 2 år sen jag åkte längdskidor sist, och innan dess var jag ju inte direkt någon Johaug eller Kalla.
Trots detta gick det hyfsat bra faktiskt. Var ju lite rädd att det skulle vara högre backar än jag skulle klara av så jag frågade efter ett platt. Och fick ett platt. Vasaloppsvägen förbi campingen i Mora. Sen var det tävlingar en bit bort. Jag hade ca 1 km fram o tillbaka med en sluttning och sväng. När vi kom dit sa jag till Tobbe
att jag kommer att hamna i älven. Nej det gör du inte, svarade han. Ska vi slå vad?
Sen frågade han vem som förloradesmiley. Jag så klart eftersom jag inte hamnade där utan klarade svängen i sluttningen. Det gjorde jag även de andra 3 ggr. Jag kom nämligen att åka ett par ggr där. 5 km blev det! Snabbt gick det inte men jag tränade på de olika växlarna och försökte ta mig fram utan att använda stavarna. Sen blev jag grymt trött i ryggen så det tog!
Tobbe åkte iväg på egen tur efter andra sträckan med mig, och åkte en bit upp mot Evertsberg innan han vände.

Jag tog med mig Bäzta ut sen en sväng. Och bollen, lös glad hund hittade en stor parkering som en grusad fotbollsplan som inte var snorhal så där tränade vi lite lydnad och lekte. Inga foton tyvärr, fullt fokus på hunden, närvarande matte i leken ska det varasmiley.
Väl hemma var det mat till hunden och vila, hela flocken somnade i sängen. Bäzta SÅ nöjd över att sova hos oss, så när vi vaknade och hon verkligen behövde ut igen, hässjade för fullt. Tobbe klädde på ytterkläderna o Bäzta tryckte ner sig och skulle INTE lämna mig o sängen! Till slut kom de iväg o nu nyskiten hund slängt ut sig på golvet.




Gissa vad vi tränar!

TräningPosted by Eva Gustafsson Tue, January 31, 2017 21:55:42

Nu är det ju så att det har hänt en massa inom hundträning sen jag skaffade Lachie i februari 1985, som tur är. Lite av det som hänt de senaste åren är att hunden ska få tänka själv, hur den ska göra för att få sin belöning. Den som först gissar rätt på vad det är jag egentligen vill att hon ska göra får en dessert!

Mycket har hänt

VadPosted by Eva Gustafsson Sat, December 03, 2016 20:58:42
Oj, här har inte uppdaterats på länge!
Ganska snart efter att jag fyllt år sålde vi vårt kära hussmiley. Anledningen till det är ju inte att vi inte har trivts för det har vi! Men nacken är ibland sämre och huset har inte optimal planlösning för onda kroppar. Även om jag älskar gamla hus.


Vi har varit ute och tävlat, Bäzta och jag. Gjorde en fantastisk rallyrunda med resultat 97 p. Om jag inte klantat mig på den innan, det var dubbla starter, så hade jag haft bra på den också.


Vi har alltså flyttat till lägenhet och har nu inte någon tomt till hjulhuset.
Mellsta camping har börjat med vintercamping så vi hade tur att få en plats och vi är här nu. SÅ skönt. Vi köpte vinterförtält och har nu i helgen lagt på vintersäkring och stormlinor.


Lägenheten är en liten 3:a på 67,5 kvadratmeter. Men bra planlösning och att den ligger utan trappor, för min och Bäztas skull, gör att den snabbt kändes hemma. Även om arbetsrummet just nu är en jättestor hinderbana. Det blir himla bra!



Födelsedagsveckan..

RoligtPosted by Eva Gustafsson Wed, June 08, 2016 20:53:17

En fantastisk vecka har gått! Jobbade måndag och tisdag sen var det studiedag på onsdagen så då var jag kompledig samt på fredag. Fantasiska dagar att vara ledig. Fixat i trädgård, varit ute med Bäzta ordentligt och spårat. Tog årets första dopp och simtur också. När Tobbe och Bäzta gick i Velam cyklade jag ner till Kocktorpssjön. Ingen aning om temperatur då termometern låg i bilen men ett par raska längder fram och tillbaka blev det.
Fredagen åkte jag till stan och träffade pappa, Kerstin och Stina på Djurgården. Vi tog oss ut till Rosendahl och tittade på växter och fikade. Fick en förskottspresent av Stina.
Under tiden vi var i stan hade Alexandra och Martin kommit hem. Och de var kvar när jag kom, de skulle ju in till stan och träffa Odd. Därefter var jag alltså och badade.

Lördagen vaknade jag av Tobbe som kom sjungandes med Champagne, jordgubbar och presenter. Bäzta vankar lite och jag tänkte släppa ut henne men hon ville upp i sängen till oss. Efter en stund säger han
”Attan, det glömde jag, ligg kvar” kommer sen tillbaka med jättevackra röda rosor! Fina presenter också o sen ringer syrran och Sten och sjunger för mig. Efter en stund mer sång, utifrån så jag tackar dem och lägger på. Alexandra och Martin? Nej, ingen mansstämma och jag lokaliserar till utanför sovrummet. Där står Cilla och Jo-Jo och sjunger så fint! Ner och tar emot dem i morgonrock. Vilken vacker blomkruka de fixat

Medan de huserade i mitt kök klädde jag på mig. Jag var totalt överrumplad! Annars hade jag fotograferat dem. För en syn som sällan skådar är att Cilla frivilligt ställer sig i köket! Hon tar hellre gladeligen hand om alla flockens hundar ute. Jättetrevlig morgon. Stackars Cilla hade haft sju helsikes funderingar på stavningen av Lachish. Tobbe hade fått leta reda på några gamla album där hans namn stod och Cilla hade frågat tio gånger för att försäkra sig om att det verkligen var JAG som skrivit. Skum stavning jag vet. Han hade fotat och messat över. Därefter åkte de till Velamsund och la spår, även till Bäzta!Alla skötte sig jättefint!

Frampå kvällen var det så dags att göra sig i ordning och åka ner till Kafé Koloni i Saltsjö-Duvnäs och ta emot gäster. Lika trevligt som alltid kombinerat med fantastiskt god mat och lika fantastiskt väder att fira i. 7 Maj går att lita på! Lite champagne i bersån tal av min far och fotografering sen satte vi oss till bords. Därefter var det kaffe och tårta här hemma i trädgården.

Tack alla inblandade för att ni gjorde min födelsedag fantastisk. Syster och Sten var ju med också från Tourette tack vare teknikens värld. Tack också för fina presenter och blomster. Vart resan sen bär är det ingen som vet…Alaska…Skottland…Irland….Australien …Öland
Hade ingen aning om att rosa boa hörde till när man fyller 50 men det gjorde det visst....
Nu hittar jag inte resten av bilderna som Tobbe tog. MEN de kommer att läggas in i galleriet! Avslutar istället med bilder av det jag gjort i helgen. Fixat o städat i rabatter, satt lite nya plantor och en Austinros som jag hämtat av presentkortet från Plantagen.






Next »