När jag har tid....

När jag har tid....

Bäzta vid datorn

VadPosted by Eva Gustafsson Wed, November 07, 2018 20:16:51

Ja så har det gått ett tag till. Blir inte mycket skrivet för det händer inte så mycket. Jag har varit med människorna norr, dit vagnen står på vintern. Husse och matte har fixat så vi har förtält och golv. Sköna skogar är det. Men nu envisas de, mest tanten, med att jag ska ha den där jävla korgen på truten Jag försöker trycka i mig och njuta av min pension. Delikata svampar, härliga pinnar mm. Matte påstår att pinnar är farligt, det kan fastna i käken. Värsta är att hon ju faktiskt fått hjälpa mig att få ut en…gjorde ju inte allt lättare för mig direkt..Och svampar….ja, hotell Bagarmossen var ju inte billigt direkt för henne.

I övrigt jobbar dom och sliter. Matte o jag däckar i soffan på kvällarna, mysigt i mörkret. Sen får hon för sig massa skit om att plocka undan, städa, röja. Då tycker jag hon är apjobbig och springer runt fötterna tills det går över och hon sätter sig igen.

Jag har fått göra lite i alla fall. Spårar ibland, letar reda på saker åt dom och hämtar saker vare sig de vill eller inte. Men jag servar matten och hon behöver inte plocka upp saker från golvet om hon inte vill.
Förra helgen var vi i norr igen, i hjulhuset faktiskt flera dagar, det var skönt. Vi gick ut och vandrade och det fanns varg och björn där sa matten så jag fick inte gå lös fast jag lyder nästan jämt. För min skull sa dom, men jag slapp korgen.

Här uppe fick jag faktiskt springa lite fritt mellan dom och sen fikade vi. Efter vi fikat så hade vi lite fast bevakning. Det gick massa mördare och banditer på vägen längre bort. Tur de har mig för husse hörde inte nåt.

Denna vecka har hon varit sjuk. Hon har massa papper överallt och fräser i. Sen låter hon inte som vanligt heller. Mest tyst nu så jag är lite bekymrad över henne och vaktar henne i soffan hela tiden. Men hon är inte sämre än att jag får gå promenader. Och eftersom hon inte pratar mer än hon måste så kan jag liksom ha lite större frihet. Hon kunde inte ryta nej så idag har 2 fotbollar dött. Hon hade inte ens tänkt ryta såg jag, för hon log. Så vi lattjade lite fotboll på prommisen. Städar de inte sina leksaker får de skylla sig själva har hon sagt förut. Det är roligt när människorna skyller sig själva. Tack o hej från Bäzta mig.





Semester

RoligtPosted by Eva Gustafsson Sun, July 29, 2018 14:27:40

SEMESTER

Sa matte när hon hämtade mig en fredag. Okej…
Första dagarna höll de sig lugna. Vi var ute i vagnen. Sen hände nåt knasigt. De körde iväg med vagnen och husse släppte av matte hemma och körde vidare! Skulle byta däck på vagnen tydligen, de hade surrat massa om däck hemma. Sen börjades det. Fram och tillbaka till nån tvättstuga och jag trampar omkring bland sorteringshögar; tydligen en "Packa med" respektive "Kvar hemma". Jag försökte hjälpa till men det funkade inte så bra. Då fick jag lite panik vilken hög som var vilken, så jag inte la mig fel. Framför ytterdörren blev det. Då fick de kliva över mig och då blir jag inte glömd. Sen körde de till….Vinterplatsen??? Fast där var inte nån snö. Mycket att nosa av och sen dagen därpå till Vansbro. Då hade matte hittat en jättebra camping mitt i vildmarken och husse suckade lite när vi studsade fram på grusvägen

Kom fram till en gräsmatta vid en liten sjö. Inga fler än vi, så jag kunde vara lös. Men bara till dagen därpå

Sen for vi in till nåt ställe där det VIMLADE av folk. Skitjobbigt men jag skötte mig utmärkt som vanligt och fick gobitar av matte. Och många uppskattande blickar. Tillbaka till campen där matte hade simskola med någon liten gårdshund som sen kom att gilla henne lite för mycket faktiskt. Stod ofta och tittade på henne i linan med en fender i munnen och uppmanade henne att leka, men hon är MIN!

Sen igen in till nåt konstigt. Nu fick jag gå.. Massa. Matte hade vatten och kylduk med. Först skulle husse åt ena hållet, sen ångrade han sig, då skulle vi åt andra iställetsmiley. Långt att gå och mycket att lukta på och varmt! Hittade till slut en liten gångstig med skugga där fler andra också var men det sket jag i. Spännande..Jag la mig och vilade i skuggan för att matte sa åt mig. Bara därför. Och tittade. Sen tog husse på sig en pinsam sparkdräkt och fånig huvudmössa och då skämdes jag för honom och bad matte att vi skulle gå

Sen när han gått till start, skulle tydligen simma därifrån, märkligt, gick vi och jag hittade en liten avstickare vilket gjorde matte och mig lyckliga. Små blå bås utan kö till! Matte blev skitglad men fundersam. Till slut slängde hon in mig, la in husses ryggsäck där den fick plats och knölade in sig själv på en liten stol en stund. Sen fick jag i vattnet vid bryggan och plaska bara. Fan… Det låg ju fina jättestora bollar jag kunde hämtat in. Det satt folk på bryggkanten men alla tittade vänligt på mig. Och förväntansfullt på matte- att jag skulle dra i henne i ett försök att få tag i en jätteboll. Så skulle jag ju aldrig görasmiley. Sen började vi vår vandring tillbaka dit vi var först och efter ett tag kom husse. Det hade tagit honom en timma och 18 minuter att simma i det där svala sköna. Alla tyckte han var jätteduktig. Han fick medalj. Jag var också jätteduktig, tror ni inte det var svårt i värmen? Matte sa att jag var BÄST som vanligt

Men nu var jag trött och när vi kom hem till vagnen fick jag bada massor.
Nästa resmål var Karlstad och där bodde vi en natt. Matte fick nästan ett slaganfall på mig när vi var vid IKEA- Husse skulle ha ny parasollfot. Hon skulle vara snäll och ta ut mig på rastning men jag var då just Bäst på att jaga allt som jag sågsmiley Plast skräp, små löv och var helt galen enligt henne. Fick vila i skuggan i bilen istället med allt öppet.

Sen gick färden till Orust. Matte vill ha färsk fisk och skaldjur. Finns på Västkusten har alla sagt. Varför flyttade hon till Nacka undrar alla, hon som gillar fisk. Väster ut gick vagnen.

Kom fram till Malö camping. Liten söt. Man fick åka färja. Här trivdes vi bra men lite oroliga att missa färjan om vi skulle in och handla mat. Det gick inte för den går ända fram till 2 då det är en timmas uppehåll….

Vi skulle sen ner och hitta restaurang där jag fick följa med. Fanns en camping, Stocken, som har restaurang. Mina människor höll på att krevera på alla människor. Det stod nära som tusan och inte lugnt nånstans. De åkte vidare och hittade…en pizzeria. Och en matbutik. När vi äntligen kom hem igen sov jag gott.

En morgon vaknade matte klockan 7 och försökte få med mig på promenad. Hon hade sett några kvällen innan komma med kylväskor från ”fel” håll och tänkte kolla. Hon trodde att den vägen bara gick till privat hus. Hon fick kolla utan mig, jag somnade om. Senare när alla var vakna gick vi dit.

Husse under vissa protester men när vi kommit fram tyckte till och med han att det var värt. Jättefin stenstrand och bara 2 stora människor och deras små var där. Och de hade JÄRNkoll på sina också så det var skönt för oss alla.

Jättefint vatten men tyvärr för husses del skar han upp sin fot påt skal eller sten. Det låg ett stort vitt hus där som matte vill köpa, men den som bor där vill nog inte sälja…
Det var varma dagar på Orust och inte en fisk i sikte, restaurang alltså…Var på en annan camping som såg lugn och fin ut… det var bara nån form av extraplatser för när de körde längre upp på Hafstens så var det nästan värre än Stocken. Min matte och husse gillar inte riktigt när det är för stojigt. De påstår dessutom att jag blir stressad av det… Stressad och stressad… är jag polis eller? När folk beter sig konstigt och inte ser sig för, skriker och skränar och kastar saker omkring sig. NÅN måste väl hålla ordning? Nä, fixade mat själva och jag får bada massor o fint vatten och nästan egen strand så detta gillade jag. Och matte med. Sen kom de. Det vällde in folk. Men då skulle vi åka vidare. Nu hade matte hittat ett ställe som heter Emmas Café i Mollösund.

Där fick hon ÄNTLIGEN musslor som var himmelskt goda sa hon

sen åt husse nåt okej, sa han. Sen gick vi omkring lite och jag blev nöjd. Jag skötte mig naturligtvis på restaurangen men det gjorde inte småbarnen bredvid. Men de fick göra så sa matte, de är små. Jag skulle hjälpa till och plocka upp allt som den lille kastade ner men det fick jag inte. Sen kom ett flygplan farande men det fick tydligen husse! Och lämnade tillbaka.

Sen gick färden till Påskallavik. Det tog flera timmar och ett par rastningar men sen hade jag en skön trädgård med olika platser varifrån skuggan var, och var det fläktade mest. Matte och husse var galna och sprang och hade sig. Jag fick fiska. Jag tål inte fisk så matte blev tokig på att det flöt in massa små döda fiskar. Sen provade vi en annan plats där det var bättre. När jag var där. När matte skulle ner själv så var det massor igen. Och sen kom algerna in. Då fick jag inte bada alls utan låg i skuggan och blev spolad med slang. Matte och jag passar på att busa lite på kvällskvistensmiley


Matte var på utflykt med sin pappa och Kerstin och kom hem med fisk och musslor så var hon glad en stund till. Husses förrätt blev köttbullemacka. Matte har försökt ge mig både hallon och krusbär men vad ska jag med sånt skit!? Vad i hela friden var det för fel på deras förra hund som tydligen tryckte i sig massa konstigt.

En kväll åkte matte, husse, jag och Kerstin till nåt ställe och tittade på en sjötomt, men det verkade inte nåt bra. När vi nästan kommit ut från grusvägen säger matte till husse att svänga höger istället för vänster. Nilssons har väl öppet säger hon sen. Hon hade gett sig 17 på att hon skulle ha stenar till kaffet. Stenar från Blåkulla.

Efter en vecka åkte vi hem. Det var för varmt för att mina människor skulle orka något. De är lite klena. Nä de hade nog orkat men de är snälla mot mig. Jag orkar inte knata omkring i 34 graders värme längre och hur kul är det att ligga i bilen för att det finns AC?
Nu är vi på campingen och jag ska gå och simma igen. Inga alger här inte.

Nu har i varit hemma i en vecka. Fortfarande varmt, eller hett. Det har varit varmaste sommaren på evigheter sägs det. Brinner överallt nästan i Sverige gör det så matte o husse vart oroliga när idioter inte förstod utan grillade på campen ändåsmiley. Då ringde matte till Chefen så kom chefen ut och sa till dessa människor ordentligt och hällde vatten på deras grill!
Många människor är inte kloka, säger matte och husse.
Vet jag väl, och ändå får jag inte bita dom i rumpan ens lite grand. Tack och hej- grilla EJ!

Fler foton kan komma i galleriet när Matte orkar.

















Sportlov

RoligtPosted by Eva Gustafsson Sat, March 03, 2018 17:06:26

Då har vi landat igen i lägenheten, och jobbat en vecka. Jag har blandade känslor sa Bäzta. Bättre säng, större utrymme att busa på men inte lika sköna promenader.

Gillar sin husvagn men det var lite kallt att ligga i förtältet i -15 så hon fick allt vackert vara inne med oss. Tobbe stackarn vart ju risig innan, även om han inte hade feber direkt så var luftrören så illa att det inte gick att åka halv-Vasan som tänktsmiley. Men JAG var frisk. Och jag åkte. Men inte halv-Vasansmiley. Denna helg orkade vi inte åka på fredagkvällen, utan packade allt som gick att packas på fredagen. Lördag morgon kom vi iväg 30 min tidigare än planerat eftersom Bäzta inte alls tänkte gå någon morgonpromenad när bilen var packad och husse sprang fram och tillbaka. Kissrunda hade hon klarat av redan och det är en dam som mycket tydligt talar om vad hon vill. Nu passade det oss att tillgodose hennes valsmiley. Vilken tur att vi inte åkte som vanligt. För denna gång hade det blivit miss på elpåslaget så när vi kommer upp runt lunch så är inte elen påsmiley. Vi har fått en ursäkt, förklaring och kommer få en kompensation. Nå, på med el, gasolvärme och efter ett tag gick det att vara inne igen. Bäzta och jag passade på att gå en prommis under tiden.

Sen på med skidorna. Inte Tobbe, han fick vila och ha tråkigt. Det var riktigt fina spår, vissa mer översnöadesmiley. Mycket djur i skogarna, inte bara skidspår

På söndagen drog jag också iväg, 8.8 km och jätteskönt kalasväder

Nu skulle vi då varit i Mora på söndagen för att lämna in Tobbes skidor på vallning och hämtat hans nummerlapp. Han var sugen men kände sig inte riktigt bra. På radion meddelades att det skett ett dödsfall under öppet spår (tror jag det var). Någon åkare hade fått hjärtstopp. Tror det var det avgörande för Tobbe. Han insåg att han omöjligt skulle kunna ta det lugnt om han åker, utan det skulle bli tävling när han står på startlinjen, så klart. Detta tror jag var på söndagen redan. Han lyckades sälja sin startplats och vi funderade på att åka och titta i alla fall.
Måndagens väder ändrade våra planer. Flera avåkningar och snöyra överallt. Frånsett hundpromenader och besök till servicehuset satt vi i vagnen och tittade på tv och löste korsord.

Tisdagen bjöd på likadant väder och det var lite plåster på såren för Tobbe, att det i alla fall inte var bra väder. Samtidigt som vi givetvis tyckte synd om dem som faktiskt åkte i snöstormen. På kvällen avtog snöandet och jag tog skidor och pannlyse på tur och Tobbe gick med Bäzta. Nu hade det blåst ner skräp i spåret men det gick att åka. Om man var duktig. Jag är inte det så jag passade på att ta lite fallträning och landa mjuktsmiley. Det måste man också lära sig, HUR man ska ramla. Mycket nysnö gjorde att jag föll mjukt.
Onsdagen tror jag det var som Tobbe kunde följa med en liten tur. Fortfarande mycket småkvistar men jag började lära mig att viktfördela och fick bara fallträna 1 gång. Skidturen avslutades genom att förvandla mig till en gräddbakelse. Vi hade åkt och jag höll på att öva på att ha längre glid på ett ben innan jag sätter ner andra foten. Det var mycket skräp, och jag kände att jag inte orkade ett helt varv till. Men en del var rätt rent.
- Tobbe vart kommer man om man tar höger här? Är det ner i jättebacken mot stadion?
-Jag kan åka och kolla, och upp till spårstarten medan du väntar.
Jag åkte fram dit och vände. Kallt var det så man vill inte vara stilla. Åkte tillbaka men ingen Tobbe. Hm... Det kanske var flackt så att han väntar där nere. Börjar åka ner men inser att det liksom fortsätter nerför och får lätt panik eftersom jag verkligen inte orkar med någon backe. Och jag vill inte ploga sönder fina spåret. Men om jag liksom viker ner mig åt vänster som en fällkniv så står ju fötterna kvar men jag bromsar med kroppen. Till handling. Upptäcker då hur djup snön faktiskt är då handen inte får motstånd utan armen sjunker ner och ansiktet i snön. Svordomar? Nej, skratt. Jag skrattade så tårarna rann medan jag kravlade mig ur spåret utan att göra mer åverkan än nödvändigt. Därefter kom jag att tänka på att jag måste sett ut som att någon kastat en gräddbakelse i ansiktet på mig. Torkade av mig för det var iskallt. SEN kom Tobbe och undrade vad jag sysslade med. Han hade missat allt kul. Och ja, det var en stor backe...

Bäzta då? Vad har hon fått ut av lovet? Jo. Jag skulle inte låta henne inte få göra nåt, såklart. Vi har gått fina gula promenadspåret innan jag åkte skidor.

Hon kan gå okopplad men väljer att gå mig i hasorna så att springa fritt skippar hon. Äta pinnar är hennes grej. Inte bära som man ser en del hundar gör, utan allt ska flisas. Hon är vårsmileyflismaskin! Sen har vi gått rundor i kvarteret och kvällspromenaderna har vi också en 4 km runda vi går. Inne är det vila eller käka älghudsben, mumma men de går åt fort.

Väl hemma igår var vår runda fin här också i vinterskrud.


Nej Bäzta, vi ska inte gå ner på isen....














Och hur tänkte du nu?

RoligtPosted by Eva Gustafsson Sat, January 27, 2018 16:03:51

Vi går in på stigen här, där jag brukar gå. Det är inte lika halt och då slipper vi bilar. -Och HUR tänkte du nu?

-Testa Bäztas problemlösning, svarade jag. Och den kunde hon bra!

Hon var skitlycklig när de gick ner på andra sidan, själv gick jag utmed kanten... Väl tillbaka en timma senare gick vi genom campingen förbi platsen vi stod på förra vintern.

Efter promenaden var det dags för våfflor

Vi hade även hunnit med att se ungdomarnas skidtävlingar. Drog iväg ett motljuskort utan att ha en aning om hur det skulle se ut... Inte så tokigt tycker jag!

Allt för oss, vore kul med en kommentar...om någon läser. Bestämde mig för att behålla denna men har skurit ner den lite, hemsidan. Lagom stor för det jag använder.



Årskrönika

VadPosted by Eva Gustafsson Tue, January 09, 2018 15:41:20

Nu vet jag inte riktigt var jag ska börja. Läste igenom senaste och insåg att jag ju är fruktansvärt inaktiv här. Men det är ju så, för det är Bäztas sida och vi har ju inte tränat o tävlat massor direkt. Det vi dock faktiskt har gjort 2016 som jag nog aldrig skrev om, är att vi äntligen fick till vårt rallydiplom i nybörjarklass. Och HUR svårt kan det vara undrar någon. Undrar många, även jag själv. Jo. När vi är som bäst båda två samma dag så kan vi faktiskt slå rätt bra poäng. Tyvärr så är vi båda ganska störningskänsliga. Vi gjorde två banor på Rottweilerklubben där det var jätterörigt men domarna löste det åt oss tävlande genom att dela upp det på ett sätt som det fungerade på. Denna dag tog vi det. 97 poäng på andra rundan och därmed ÄNTLIGEN uppflyttad till fortsättningsklassen. Om inte jag gjort felövning så hade vi haft 97 p på båda rundorna men människan sjabblade bort 30p smiley

Vi har gått kurs för Linda Pentiilää i våras med uppföljning nu i november och dessförinnan gått en kurs i mästarklass för Cattis Sandin på Nacka så det ska vi nog lösa! Tyckte jag. Debuten i fortsättningsklassen ledde till störningsträningsövningar med Cilla. Vet inte vem som egentligen behöver de bäst- jag eller Bäzta. Lika mycket troligtvis...

Under sommarhalvåret har vi varit i Tiveden och jag har ridit islandshäst. Detta kommer jag absolut att göra om! Ska försöka lägga in bilder i galleriet.

Därefter var vi i småland och sen i Österlen innan vi rullade hemåt igen. Nu får ni vrida på huvudet, eller datorerna

Sprang lös där ibland när vi kollat att vi var själva. Sprang fram men tvärvände när vågorna anföll henne och morrade åt henne. Det var inte så lugnt som det såg ut! Och hon är inte modigaste rottweilern heller....smiley

På Glimmingehus...Någon fick en vindmarkering och ville hoppa in men det var ett galler där...

Vi har haft husvagnen på Södersved, Ingarö havscamping och tänker oss stå där även i sommar om vi inte hittar något nytt hus som vi vill ha.

Strandhäng med matte och husse...Fast på två olika ställen...

Under hösten har vi alltså gått kurs och lärt oss massa nya moment i rally. Bäzta och jag hade ju inte startat i fortsättning ens så vi hade ju skyltar till 3 klasser att lära oss. Under tiden har hon haft fortsatt lite hältor och värre humör periodvis än innan som jag också tagit upp med Ullis och bett om hjälp med. Tycker inte vi gjort annat än varit hos vet med min lilla olycksfågel men en ordentlig smärtutredning har vi startat. Det blev väl akut också då hon en morgon inte kunde resa sig ens. In till djurakuten. Vi hade innan också varit hos hjärtspecialist då vet hört dubbla hjärtslag. Hon hittade också enstaka när Bäzta fått gå med mätare på sig ett dygn. Dessvärre var det inte någon större värme den dagen men vi försökte verkligen utsätta henne för saker så hon skulle hitta om de t fanns nåt.

Ingen fara dock, som tur är ändå. NU dags då för att kolla annat. Efter mycket om och men fick vi äntligen komma till Ole och han röntgade igenom ordentligt och Bäzta har L7S1 och spondylos liksom Asta hade, men även små förändringar i kotorna högre upp. Inte kraftiga men tillräckligt för att kunna besvära henne. Därefter tog jag beslutet att tävlingspensionera henne helt och hållet. Helgen med Linda fungerade inte heller då hon hade ont. Vi hade tre starter inplanerade veckan efter men struntade i dem. Hon är gladare av att bara få vara och göra det hon kan. Momenten har vi ju och kör det hon fysiskt klarar av under våra promenader.

Nu i vinter är vi på Mellsta camping när vi har möjlighet, och sist hade vi snö så på våra promenader tränar vi även lite bevakning och det finns HUR många ofrivilliga och omedvetna figuranter som helst!

Bilden som skulle varit inlagd var för stor så det fick bli denna istället. En ytterst frivillig figurant. Husse!
Fler bilder kommer att läggas in i album också.

Bäzta blir ju liksom vi, inte yngre. Hon har varit en liten olycksfågel, och tänker inte riktigt. I söndags kastar hon sig bakom mig för att hämta en bandyboll och halkar på en isfläck. Blev tvärhalt. Lite rimadyl (igen) och vila. Idag tar hon ett språng in i buskarna för att få fart på en stackars koltrastsmiley. Hon hade vilat klart tyckte hon, och hade tråkigt. Nå, det gick bra. Jag hoppas att jag får ha henne kvar här på jorden även detta år och att vi själva får vara kvar också för den delen.... och skriva en ny nyårsblogg 2019.

GOTT 2018 Önskar vi....och Bäzta också men bilden är från nyårsafton i husvagnen och hon var upptagen...










Jobbigt kvartal

VadPosted by Eva Gustafsson Sun, March 12, 2017 19:48:50
Första kvartalet har varit tungt. Jag var ju sjuk i december, rätt många veckor...Nu i slutet februari var det dags igen. Gick hem en fredag och hade närmare 39 graders feber, även Tobbe vart dålig på söndagen.

Fredagen på sportlovet var jag inte sjuk utan kompade och hade bokat veterinärtid för koll angående svampen. Nu hade hennes proteinvärden gått ner till normalasmiley
Nu är vi i alla fall igång igen. Känns skönt. I går gick jag och Jojo ut en hyfsad långrunda vid motionsspåret i Björknäs. 7.4 km landade vi på. Strålande sol och mycket snö hade smält bort men fortfarande ganska halt på sina ställen där solen inte ligger på.
I morse efter promenaden bakade jag två brödlimpor sen gick Tobbe och jag en runda med Bäzta i Nyckelviken. Mycket mer is där än vid Björknäs. Kom upp på ett berg där vi drack kaffe och ringde ett facetime samtal till syrran och Sten nere i Tourette.


Nu ser jag mest fram emot att få packa ner vinterkläderna och kunna byta kängor och Icebugs mot lågskor och gympadojor. Vi fick dra ner Bäztas matranson då vi inte gick lika långa promenader men nu kan hon få mer käk igen.

I Wasas skidspår

TräningPosted by Eva Gustafsson Sat, February 04, 2017 22:03:15

Nu var det typ 2 år sen jag åkte längdskidor sist, och innan dess var jag ju inte direkt någon Johaug eller Kalla.
Trots detta gick det hyfsat bra faktiskt. Var ju lite rädd att det skulle vara högre backar än jag skulle klara av så jag frågade efter ett platt. Och fick ett platt. Vasaloppsvägen förbi campingen i Mora. Sen var det tävlingar en bit bort. Jag hade ca 1 km fram o tillbaka med en sluttning och sväng. När vi kom dit sa jag till Tobbe
att jag kommer att hamna i älven. Nej det gör du inte, svarade han. Ska vi slå vad?
Sen frågade han vem som förloradesmiley. Jag så klart eftersom jag inte hamnade där utan klarade svängen i sluttningen. Det gjorde jag även de andra 3 ggr. Jag kom nämligen att åka ett par ggr där. 5 km blev det! Snabbt gick det inte men jag tränade på de olika växlarna och försökte ta mig fram utan att använda stavarna. Sen blev jag grymt trött i ryggen så det tog!
Tobbe åkte iväg på egen tur efter andra sträckan med mig, och åkte en bit upp mot Evertsberg innan han vände.

Jag tog med mig Bäzta ut sen en sväng. Och bollen, lös glad hund hittade en stor parkering som en grusad fotbollsplan som inte var snorhal så där tränade vi lite lydnad och lekte. Inga foton tyvärr, fullt fokus på hunden, närvarande matte i leken ska det varasmiley.
Väl hemma var det mat till hunden och vila, hela flocken somnade i sängen. Bäzta SÅ nöjd över att sova hos oss, så när vi vaknade och hon verkligen behövde ut igen, hässjade för fullt. Tobbe klädde på ytterkläderna o Bäzta tryckte ner sig och skulle INTE lämna mig o sängen! Till slut kom de iväg o nu nyskiten hund slängt ut sig på golvet.




Gissa vad vi tränar!

TräningPosted by Eva Gustafsson Tue, January 31, 2017 21:55:42

Nu är det ju så att det har hänt en massa inom hundträning sen jag skaffade Lachie i februari 1985, som tur är. Lite av det som hänt de senaste åren är att hunden ska få tänka själv, hur den ska göra för att få sin belöning. Den som först gissar rätt på vad det är jag egentligen vill att hon ska göra får en dessert!

Next »