När jag har tid....

När jag har tid....

Sportlov

RoligtPosted by Eva Gustafsson Sat, March 03, 2018 17:06:26

Då har vi landat igen i lägenheten, och jobbat en vecka. Jag har blandade känslor sa Bäzta. Bättre säng, större utrymme att busa på men inte lika sköna promenader.

Gillar sin husvagn men det var lite kallt att ligga i förtältet i -15 så hon fick allt vackert vara inne med oss. Tobbe stackarn vart ju risig innan, även om han inte hade feber direkt så var luftrören så illa att det inte gick att åka halv-Vasan som tänktsmiley. Men JAG var frisk. Och jag åkte. Men inte halv-Vasansmiley. Denna helg orkade vi inte åka på fredagkvällen, utan packade allt som gick att packas på fredagen. Lördag morgon kom vi iväg 30 min tidigare än planerat eftersom Bäzta inte alls tänkte gå någon morgonpromenad när bilen var packad och husse sprang fram och tillbaka. Kissrunda hade hon klarat av redan och det är en dam som mycket tydligt talar om vad hon vill. Nu passade det oss att tillgodose hennes valsmiley. Vilken tur att vi inte åkte som vanligt. För denna gång hade det blivit miss på elpåslaget så när vi kommer upp runt lunch så är inte elen påsmiley. Vi har fått en ursäkt, förklaring och kommer få en kompensation. Nå, på med el, gasolvärme och efter ett tag gick det att vara inne igen. Bäzta och jag passade på att gå en prommis under tiden.

Sen på med skidorna. Inte Tobbe, han fick vila och ha tråkigt. Det var riktigt fina spår, vissa mer översnöadesmiley. Mycket djur i skogarna, inte bara skidspår

På söndagen drog jag också iväg, 8.8 km och jätteskönt kalasväder

Nu skulle vi då varit i Mora på söndagen för att lämna in Tobbes skidor på vallning och hämtat hans nummerlapp. Han var sugen men kände sig inte riktigt bra. På radion meddelades att det skett ett dödsfall under öppet spår (tror jag det var). Någon åkare hade fått hjärtstopp. Tror det var det avgörande för Tobbe. Han insåg att han omöjligt skulle kunna ta det lugnt om han åker, utan det skulle bli tävling när han står på startlinjen, så klart. Detta tror jag var på söndagen redan. Han lyckades sälja sin startplats och vi funderade på att åka och titta i alla fall.
Måndagens väder ändrade våra planer. Flera avåkningar och snöyra överallt. Frånsett hundpromenader och besök till servicehuset satt vi i vagnen och tittade på tv och löste korsord.

Tisdagen bjöd på likadant väder och det var lite plåster på såren för Tobbe, att det i alla fall inte var bra väder. Samtidigt som vi givetvis tyckte synd om dem som faktiskt åkte i snöstormen. På kvällen avtog snöandet och jag tog skidor och pannlyse på tur och Tobbe gick med Bäzta. Nu hade det blåst ner skräp i spåret men det gick att åka. Om man var duktig. Jag är inte det så jag passade på att ta lite fallträning och landa mjuktsmiley. Det måste man också lära sig, HUR man ska ramla. Mycket nysnö gjorde att jag föll mjukt.
Onsdagen tror jag det var som Tobbe kunde följa med en liten tur. Fortfarande mycket småkvistar men jag började lära mig att viktfördela och fick bara fallträna 1 gång. Skidturen avslutades genom att förvandla mig till en gräddbakelse. Vi hade åkt och jag höll på att öva på att ha längre glid på ett ben innan jag sätter ner andra foten. Det var mycket skräp, och jag kände att jag inte orkade ett helt varv till. Men en del var rätt rent.
- Tobbe vart kommer man om man tar höger här? Är det ner i jättebacken mot stadion?
-Jag kan åka och kolla, och upp till spårstarten medan du väntar.
Jag åkte fram dit och vände. Kallt var det så man vill inte vara stilla. Åkte tillbaka men ingen Tobbe. Hm... Det kanske var flackt så att han väntar där nere. Börjar åka ner men inser att det liksom fortsätter nerför och får lätt panik eftersom jag verkligen inte orkar med någon backe. Och jag vill inte ploga sönder fina spåret. Men om jag liksom viker ner mig åt vänster som en fällkniv så står ju fötterna kvar men jag bromsar med kroppen. Till handling. Upptäcker då hur djup snön faktiskt är då handen inte får motstånd utan armen sjunker ner och ansiktet i snön. Svordomar? Nej, skratt. Jag skrattade så tårarna rann medan jag kravlade mig ur spåret utan att göra mer åverkan än nödvändigt. Därefter kom jag att tänka på att jag måste sett ut som att någon kastat en gräddbakelse i ansiktet på mig. Torkade av mig för det var iskallt. SEN kom Tobbe och undrade vad jag sysslade med. Han hade missat allt kul. Och ja, det var en stor backe...

Bäzta då? Vad har hon fått ut av lovet? Jo. Jag skulle inte låta henne inte få göra nåt, såklart. Vi har gått fina gula promenadspåret innan jag åkte skidor.

Hon kan gå okopplad men väljer att gå mig i hasorna så att springa fritt skippar hon. Äta pinnar är hennes grej. Inte bära som man ser en del hundar gör, utan allt ska flisas. Hon är vårsmileyflismaskin! Sen har vi gått rundor i kvarteret och kvällspromenaderna har vi också en 4 km runda vi går. Inne är det vila eller käka älghudsben, mumma men de går åt fort.

Väl hemma igår var vår runda fin här också i vinterskrud.


Nej Bäzta, vi ska inte gå ner på isen....















Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.